Bli medlem
Vi verkar på Småländska Höglandet, närmare bestämt i området sydöst om Vättern. Det vill säga i kommunerna Tranås, Aneby, Eksjö, Vetlanda, Sävsjö, Nässjö och Jönköping. Vi arrangerar små och lite större utflykter, se under Program och medlemsmöten har vi såklart också. Några medlemmar har tillsyn över något fornminne, t.ex. en runsten eller väghållningssten som tvättas och hålls fri från mossa och från sly runtomkring.
Om det låter intressant så BLI MEDLEM!
Vill du bli medlem kan du betala in medlemsavgiften på föreningens bankgiro 5643-0382. Kom ihåg att ange namn, adress, telefonnummer, ev. e-postadress och födelsedata (6 siffror). Observera att om du inte får plats (exempelvis om du betalar via internetbank) så skriv ditt namn och skicka sedan information enligt ovan via mail (info@)fornminne-hogland.se).
Medlemsavgift för 2019 är 200:-, familjemedlem (dvs. extra medlem i familjen) eller juniormedlem (13-25) 100:-. Familjemedlem upp till och med 12 år får bli medlem gratis.
Välkommen till oss!
Vår förening täcker det Småländska Höglandet. Självklart välkomnar vi dig som just nu bor utanför Småländska Höglandet också! Vi har även utbyte med andra motsvarande föreningar. Om du har en förening i samma anda som vår, kontakta oss gärna!
Höglandets Fornminnesförening är en ideell intresseförening för främjande av fornminnesvård på småländska höglandet med ändamål att bedriva verksamhet som främjar kunskapen om och förståelsen för fornminnen och att bidraga till vården av dessa i samverkan med övriga föreningar inom närliggande intresseområden.
Vår idé
Välkommen till Forntiden
Höglandets Fornminnesförening
AKTUELLT
Fyndplatsen makerad på bild
Ett bronssvärd hittades 1953 av Sten Sonberger, i Svartån strax norr om gångbron i Gripenbergs samhälle. År 1968 fick arkeologen Ulf Erik Hagberg se och dokumentera svärdet, dock vart fyndplatsen något felaktigt angiven och placerades nedanför Gripenbergs slott.
FÖRENINGSLIVAT den 5 SEPTEMBER
foton: Föreningsdag i Aneby 5 september
Hej alla fornminnesvänner! Torsdagen den 5 september var det föreningarnas tur att visa upp sig i Aneby, några av fornminnesföreningens medlemmar var där och presenterade en miniutställning med bilder från ” bronsåldern fram till 1900 – talet.” Flera av besökarna stannade till för att se på utställningen och fick för första gången se en bild på en c:a 3000 år gammal svärdsklinga i brons som hittades när ett 28 m. stort röse togs bort inne i tätorten i början på 1900 – talet som Historiska Museet nyligen fotograferat. En handkvarn troligen från medeltiden visades som en lantbrukare utanför Aneby grävt upp.
Kontakter
Funktion | Namn | Telefon |
Ordförande | Hans Forssander | 0380-415 74 |
Sekreterare | Joakim Svahn | 070-327 43 18 |
Kassör | Lennart Spång | 0381-720 46 |
V Ordf | Lennart Spång | 0381-720 46 |
Ledamot | Kerstin Karlsson | |
Ledamot | Karl-Erik Samuelsson | |
Ledamot | Matias Lange | |
Ledamot | Klas Wigren | 0702129989 |
Rekonstruerad Neolitiskt hus, Ekhagens forntidsby foto:Joakim Svahn
Föreningens resor och utflykter finns under fliken program
Postadress
Höglandets Fornminnesförening
Co Joakim Svahn
Oxhagsgatan 72
561 50 Huskvarna
E-post
Information om föreningen: info@fornminne-hogland.se
Styrelseprotokoll finns under fliken Dokument
Rekonstuera järnålderssmedja, Ekehaga forntidsby. foto: Joakim Svahn
Runstenar/ runinskrifter i Småland
Sm 128 är en vikingatida runsten vid Göberga gård i Linderås i Småland
Inskriften
[:] a[sur] * karþi : kubl : þesi : eftiR : uit : faþur : sin * [h]an uaR : mana : mestr : uniþikR [:] uaR : i[n]tr : mataR : uk umun hats : kuþr * þi(k)[n] kus tru : kuþa : hafþi :
Översättning till nusvenska:
Assur gjorde denna vård efter Önd sin fader. Han var minst bland män en gnidare (niding), ej snål på mat eller snar till hämnd. Den gode tägnen hade en god gudstro.
Runsten Sm 37står utmed vägen och intill Rörbro gamla stenbro och nära Nöttja i Ljungby kommun
Inskriften
: hakR : kulkR : aukR * kuþkurR : riþ : itRn : þan : isunR : auti : Rtin f
Till de tolkningsförslag som framlagts har hört att den skulle vara rest efter en fader av hans två söner.
Det har också föreslagits att den saknar budskap och är rest i syfte att markera en gräns.
Texten saknar modern tolkning uppger Riksantikvarieämbetet.
Sm 55 runsten i Byarums socken i Vaggeryds församling.
Inskriften
ketil : resþi : kuml : [þ]usi : eftiR : le- • muþur : bruþur : sin :
Kettil reste denna vård efter Lek(?), sin morbror
220 cm hög runsten i gråsvart granit. Daterad till ca 725-1100.
Sm 121, Rogberga kyrkogård, Jönköpings kommun
Vad är runor?
Runor är en sorts skrivtecken, precis som bokstäver. Tecknen används alltså för att återge ordens ljud i skrift. Runorna användes för att skriva det språk som talades i Norden för länge sedan. Det har funnits treolika runrader i Sverige, den urnordiska runraden, den vikingatida runraden och den medeltida runraden.
Runor är skrivtecken som oftast ristades in i trä eller ben med ett vasst verktyg, till exempel en kniv. Man har nästan aldrig skrivit runor med bläck på pergament eller papper, men det finns några medeltida handskrifter där man använt runor i stället för vanliga bokstäver. Runraden kallas ofta Futharken efter de sex första runorna fuþark.
Runorna har använts under mer än tusen år och runraden har förändrats flera gånger. Om man vill göra det lite enkelt kan man säga att det har funnits tre olika runrader. Den äldsta kallas den urnordiska runraden. Den andra, som användes på vikingatiden, kallas för den vikingatida runraden. Den sista användes under medeltiden och kallas därför den medeltida runraden. Du kan läsa mer om de olika runraderna här nedanför.
Den äldre (urnordiska) runraden med 24 tecken.
Den urnordiska runraden
De runor som användes från ungefär år 0 och in på 700-talet kallas urnordiska runor. De heter så eftersom språket som på den tiden talades i Sverige och de andra länderna i Norden brukar kallas urnordiska. Ibland kallar man dem också de äldre runorna. Det fanns 24 tecken i den urnordiska runraden. Du kan se här nedanför hur de runorna såg ut. Bokstäverna som står på raden nedanför runorna visar vilken bokstav man skulle ha använt för att skriva samma ljud. Runan för þ (th) användes för ett läspljud, som i de engelska orden thing och that. Runan för ŋ (eller ng) användes för äng-ljud.
Den vikingatida runraden
Vikingatiden kallas tiden som varade från ungefär år 800 till början av 1100-talet. Det som vi brukar kalla den vikingatida runraden skapades dock redan i början av 700-talet. Till skillnad mot den tidigare runraden bestod denna bara av 16 tecken, Det är dessa runor som de flesta runstenar i Sverige är ristade med.
Den vikingatida runraden med 16 tecken.
Exempel på stungna runor.
De medeltida runorna
När vikingatiden var slut och man slutade resa runstenar fortsatte man ändå att rista runor i Sverige. Men då fanns det också många som kunde skriva med vanliga bokstäver. Många präster och andra som hörde till kyrkan skrev med bokstäver, men de flesta vanliga människor kunde bara runor. Men många av dem som kunde skriva med bokstäver använde runor också. De tyckte nog att det var besvärligt att det inte fanns tillräckligt många runtecken för att man skulle kunna stava på samma sätt som när man skrev med bokstäver. Redan under vikingatiden hade man kommit på att man med hjälp av små prickar (så kallade stingningar) kunde göra om runtecknen. Om man satte prick på runan i fick man ett tecken för e.
Medeltida runor.
En speciell variant av runraden var dalrunorna som användes i Mora och Älvdalen i Dalarna från början av 1500-talet och in på 1900-talet.
Copyright 2019 © All Rights Reserved.